Vi använder cookies (kakor) för att hjälpa dig att navigera effektivt och utföra vissa funktioner. Du hittar detaljerad information om alla cookies under respektive samtyckeskategori nedan.
De cookies som är kategoriserade som ”Nödvändiga” lagras i din webbläsare eftersom de är nödvändiga för att möjliggöra de grundläggande funktionerna på webbplatsen....
Necessary cookies are required to enable the basic features of this site, such as providing secure log-in or adjusting your consent preferences. These cookies do not store any personally identifiable data.
Functional cookies help perform certain functionalities like sharing the content of the website on social media platforms, collecting feedback, and other third-party features.
Analytical cookies are used to understand how visitors interact with the website. These cookies help provide information on metrics such as the number of visitors, bounce rate, traffic source, etc.
Performance cookies are used to understand and analyze the key performance indexes of the website which helps in delivering a better user experience for the visitors.
Advertisement cookies are used to provide visitors with customized advertisements based on the pages you visited previously and to analyze the effectiveness of the ad campaigns.
Emily Dickinsons dikter inleds ofta med rader som tillhör litteraturens verkliga underverk: ”Hope is the Thing with Feathers”, ”My Life closed twice before its close”, ”Have you seen a Soul at the White Heat?”, “Split the Lark – and you’ll find the Music”, ”Autumn overlooked my knitting, Bee! I’m expecting you, Go not to near a House of Rose, Water is taught y thirst”. Listan kan göras nästan lika lång som hennes omkring 1780 efterlämnade dikter. Gemensamt för dessa förstarader är ett lika direkt som gåtfullt tilltal; de sätter sig på hjärnan och läsaren talar ofta om inledningsfrasen som vore den diktens titel. Dessutom, kan tilläggas, är de i princip oöversättliga.
I Faskikel 26 finns de berömda dikterna som inleds ”Hjärnan – är vidare än Himlen –” och ”Jag hörde en Fluga surra – När Jag dog”. Överraskande, rentav provocerande, utsagor som Dickinson lyckas utveckla och ibland till och med förklara, utan att beröva dem deras kontraintuitiva logik. Den sistnämnda förvånar på minst två sätt. För det första tycks frasen komma från en plats efter döden. För det andra: Är det verkligen en obetydlig flugas surr som blir dödsögonblickets bärande upplevelse? Vad ska vi tänka om en dikt som inleds med att någon som varken borde kunna minnas eller tala berättar om något ingen borde minnas?
“Vi leker inte på gravar” är titeln på Faskikel 26, den tredje Dickinsontiteln i översättning av Jenny Tunedal och Ulf Karl Olov Nilsson som Anti editör ger ut. På Stadshallen i Lund samlar vi oss den 7 december för att låta översättarna med utgångspunkt i den – för första gången till svenska översatta – nya faskikeln vidga samtalet från det oöversättliga i Dickinsons dikter till hennes syn på poesin som sådan. De kommer givetvis också att förklara vad en “faskikel” är och varför det heter så, samt möjligen vara oense om hur det uttalas.
Datum: 7 december
Tid: 19.00
Plats: Botulfshörnan/Lunds Stadhall
Fritt inträde! Vi uppmanar besökare att skaffa sig ett exemplar av Faskikel 26, som tillverkas i begränsad upplaga.
Evenemanget innebär ett samarbete mellan Anti editör och Hedlandet residens, som genomförs med stöd av Region Skåne och Lunds kommun.
