Om omsorg och sorg
Elisabet Apelmo
Vernissage lördag 13 september kl. 13 – 16
13 september – 12 oktober
”Av mina systrar återstod bara några små kroppsdelar.”
”Hon klarade sig bara ett dygn. Jag hade inget att värma henne med” (Hermele, 2023)
Jag visar en serie blyertsteckningar av händer som håller dödade barn i Gaza eller som tar hand om döende och avlidna äldre i Småland. Ibland tillsammans med händer som tröstar och stöttar. Verket utgör ett försök att närma sig det ofattbara; det ofattbara dödandet, antalet och det ofattbara mycket nära.
Serien börjar med en vakhelg i maj 2006 och ett besök på bårhuset i april 2017, båda i Småland. Det är mamma, de vuxna barnen och personalen som ordnar och ger omsorg till min pappa och faster i teckningarna med de tidigaste datumen. I teckningen med det senare datumet har min mamma gått bort. Mina föräldrar hann fylla 90 och faster blev 88 år. En av dessa teckningar skildrar två små barnbarns händer. De blev den associativa länken till det pågående kriget i Gaza, där allt är omvänt. Där det inte är vuxna barn och barnbarn som tar farväl, utan små barn som det tas farväl av.
Filosofen Judith Butler beskriver hur krig inramas för att legitimera dödandet. Ramen skapar en bestämd tolkning inom vilken vissa liv (den egna gruppens eller folkets) ses som sörjbara och värdefulla medan andra liv (de angripnas) ses som osörjbara och kan avslutas. Butler menar dock att alla människor delar en existentiell osäkerhet. Livet kan skadas eller gå om intet av sjukdom, olyckor eller försummelse. Erkännandet av denna delade osäkerhet uppmanar till ömsesidig omsorg; livet förpliktigar till omsorg om alla människor, så att deras grundläggande behov och rättigheter tillfredsställs och att de kan blomstra. Den nyfödda är ”beroende av något vi skulle kunna kalla ett socialt nätverk av händer” skriver Butler, ett nätverk som sträcker sig över nationsgränser och kontinenter.
När bilder och berättelser flyttas kan nya inramningar uppstå. I utställningen sammanförs bilder från Småland och Gaza, teckningar där åldringar och barn saknas och är saknade. De inledande citaten från författaren Bernt Hermeles intervjubok Nakba kan tas för samtida utsagor från nyhetsinslag eller sociala medier, men det är en palestinsk man och kvinna som minns den stora katastrofen år 1948, för snart 70 år sedan, då det palestinska samhället förstördes och Israel fördrev över 700 000 palestinier från sina hem. Två små bröder letar efter sina systrar och en ung mor försöker skydda sitt nyfödda barn.
Teckningarna med händerna som håller barn från Gaza är gjorda efter nyhetsfoton och titlarna är hämtade från bildtexterna. I de fall då hela barnet syns på fotot, är händerna tecknade så att barnet ryms på pappersarket. I slutet av juli 2025 uppger The Washington Post att minst 18 500 barns liv har avslutats i Gaza. På Krognoshuset visas 37 teckningar av händer som håller dödade barn. De utgör 2 promille av de barn som har dödats. De resterande 18 463 barnen representeras i utställningen av högarna med tomma papper, ett ark för varje dödat barn.
/Elisabet Apelmo augusti 2025
Elisabet Apelmo är konstnär och sociolog. Hon intresserar sig för idéer och föreställningar om kroppar och om hur idéerna kan internaliseras och bli en del av hur vi tänker, men också hur de förkroppsligas. Under de senaste åren har hennes verk visats på Galleri Ping-Pong i Malmö, Supermarket och Liljevalchs i Stockholm, Borås Konstmuseum, Lidköpings Folkets Hus, på Billboard Istanbul i Turkiet och Billboard Project Copenhagen.
För mer information
Hemsida www.elisabetapelmo.se
Instagram @elisabetapelmo
Om tillgänglighet se www.krognoshuset.se
Krognoshusets drivs med stöd av Lunds kommun och Kulturrådet